Gaaaah!

Nu är det så där mycket i skallen igen!!!!!
Egentligen borde det inte vara det! Men hjärnan och kroppen lever sitt eget liv och jag kan inte påverka det!

Jobbet - med allt vad det innebär. Nytt arbetsområde och jag tror jag tog mig vatten över huvudet. Men det är bara att ro det i land.....
Oroar mig över kommande organisation (för min egen del, inte för barnens del.....) samt allt det jag känner att jag nog inte kommer hinna under den här terminen....

Har en del jag känner att jag vill göra här hemma.

Våra stackars barn som ännu inte fått ha sina barnkalas...... Amanda fyllde år i februari =0(  

Det faktum att vi åker till Österrike nästa vecka och ska göra en massa olika aktiviteter.
Hur ska jag packa?????????? Skidåkning, spaa, vandring, koncentrationsläger, finmiddag, shopping...... Ska bli galet kul men packningen är mitt problem. Bara en sån sak kan göra mig stressad.
Dessutom känner jag mig lite under isen eftersom vi lämnar tjejerna hemma när vi åker iväg. Det blir från onsdag kväll till måndag morgon.......
Alldeles för länge för den här mamman men jag vet att de kommer ha det hur bra som helst under dessa dagar. Det är bara mitt hjärta och mitt dåliga samvete som ska ställa till det.....

Hoppas på att kunna få rätsida på i alla fall en punkt idag så jag kan släppa det. Sen får jag djupandas och försöka hitta andra tankar att fokusera på.

Nu ska jag iallafall iväg och jobba.

Kram!

Långt mellan inläggen

Ibland känns det lite krystat med bloggen. Velar om jag ska fortsätta eller inte. Men jag ser i statistiken att ni hänger med. Det känns skoj! Även om jag inte vet vilka ni är..... ;0)

Just nu känns det mest roligt att gå tillbaka i bloggen och läsa gamla inlägg. Från viktkämpandet, småbarnstiden och allt som har hänt.
På ett vis är den perioden över nu. Jag kämpar fortfarande med vikten men det är ju de där allra sista som jag envisas med och de har jag jobbat med i typ 4 år nu......
Åren med småbarn är över. Livet med lite större barn pågår som bäst. Molly fyller 6 på fredag. Jag kan nog inte räkna henne till småbarnsskaran längre.

Bloggen är som en dagbok för mig och ibland läser jag som saker som jag helt glömt bort att vi gjort. Så på så vis känns det som att det skulle vara kul att fortsätta skriva. Men jag vet inte om inläggen är direkt lockande för läsare eftersom det mest är min vardag som skildras, den är inte så värst glammig...

För två veckor sedan drog vi ner "glammstatusen" ännu mer. Vi köpte husvagn. Så oglammigt men ack så mysigt! Tror jag! Vi har bara testat att bo i den hemma i trädgården och det gick fint.
På lördag tar vi dock och åker iväg på en tripp till Dalarna. En natt blir vi borta ;0) He he he, långcamping.
Vi har täcken och kuddar uppe i stugan i Oxberg och vi tänkte hämta dem och ha i husvagnen. Då passar det bra att ställa upp husvagnen i Mora en natt och testa hur det är där.
Det kan visa sig att vi avskyr husvagnslivet men då får vi väl sälja chabraket. Eller så gillar vi det och då har jag bokat upp hela sommaren ;0)
Mattias 4 veckors semester kommer inte räcka till! Antingen måste han ta ut flera veckors semester eller så måste jag utöka behörigheten på körkortet så jag får dra husvagnen.
Det finns så många ställen jag vill åka till och det "braiga" är att man kan ha målet långt bort men stanna på olika ställen under resan dit. Har man ett mål 75 mil bort är det enkelt att ta resan i etapper på flera dagar.
Ett måste i år är i alla fall Göta Kanal. Vi semestrat längs med Göta Kanal förr men nu ska cyklarna med så vi kan ta oss längs med kanalen.

Jag ser redan nu var bloggen kommer landa innehållsmässigt. Det kommer blir en HUSVAGNSBLOGG!
Ha ha ha, hur många läsare kommer jag behålla då tro?

Ha det gött hörrni!

Kram!

Ett påsklov med glädje och sorg

Vi är hemma igen efter ett alldeles fantastiskt påsklov i Ljungdalen.

Det blev en hel vecka fast den egentliga planen var några dagar. Men det var så ljuvligt och ingen ville åka hem.

Vi fick sällskap över påskdagarna då stugägarna Anders och Kicki kom upp. En till bekant till dem kom en dag efter och sonen dök också upp så vi blev ett rejält gäng till slut.

Just ja, en hund och en katt var också med.

Vi roade oss med slalomåkning, skoteråkning, grillning både på fjäll och vid stugan, korsord, spel, film och total avslappning.

Vädret har varit bra. Sista dagen satt vi högt uppe på fjället och det kändes i ansiktet efteråt att man varit nära solen. Vit reflekterande snö gav oss en snygg röd näsa ;0)

Vi åkte slalom vid backen i Ljungdalen en dag. Inte den bästa anläggningen men det är så mysigt och familjärt där.

På slutet satte vi oss på altanen i solen och ungarna åkte själva i barnbacken.

En dag åkte vi i Tänndalen. Absolut bästa stället jag någonsin åkte på, 

Riktig snö, breda backar och lagom med folk.

Dit kommer jag återvända.

Härlig utsikt i vår "gryta".

Delar av gänget samlade.

Det kändes lite drygt att åka hem till vardag och bestyr igen men jag är nog snart igång igen.

När vi var där uppe nåddes vi av beskedet att en  ung Färnbobo dött i en bilolycka. Det gav ett mörkt skimmer över de återstående dagarna.

Det kändes riktigt, riktigt tungt och att sedan komma hem och passera olycksplatsen gjorde mig väldigt låg.

På en sån här liten plats som Färnbo blir det som att ett helt samhälle hamnar i sorg. 

Jobbigt, jobbigt och jag lider verkligen med anhöriga.

Jag inser att jag måste lära mig att bli bättre på att uppskatta det jag har........

Det finns så mycket värre än lite skit i hörnen, barn som bråkar, stressiga dagar, och en diskmaskin som ständigt är ourplockad......

Ta hand om varandra!